Ermebringssyndromet

Har just varit och hämta ena hälften, alltså pappa. Han var gode på lyset, och det är nog den andra hälften också. Men hon var inte med nu eftersom vi har ett syndrom i våran familj (alla utom mamma, och minst jag tror jag) som gör att då vi vill hem vill vi hem då, och vi ska helst vara hemma då vi kommer på den tanken så pappa ringde iaf och jag fick hämta han men då jag frågade om hon skulle med så visste han inte :P Det betyder med andra ord att han inte ens sagt att han farit eller bara nämnt det i farten så hon antingen inte ens hinner med att han farit ännu mindre hämta jackan eller säga hej då åt någon. 
Men nu pratade jag visserligen med hon nyss och hon var kvar och dom höll på att städa så hon skulle ändå inte ha följt men det är lite knepigt då man inte vet om hon kommer på 2 sek eller om hon ska stanna. Särskilt då man inte vet om hon har med sig telefonen (jag prövade ringa henne några gånger utan svar) så hon kan ringa mig sen efter skjuts eller om det blir så dåligt så hon står där utan telefon, alla har farit och har inget annat val än att gå hem. Så min familj är lite speciella där, men än så länge har det aldrig gått fel för normalt är det pappa som går hem och har hunnit gå hem innan mamma ens kommit på tanken på att fara hem :P Det brukar alltså med andra ord alltid lösa sig och gå bra men jag väntar på den dagen då dom båda är helt vilse ;D

Nu ska jag iaf sitta vaken och försöka driva tiden med något jätte roligt såhär 3 på natten medans jag inväntar hennes samtal.
Sen kom jag och tänka på en annan sak ikväll som jag kan lika gärna dela med mig av nu då jag inte har så mycket annat att göra, jag är ju dessutom ändå inne på familjetemat så det är väl lika bra att fortsätta där. Jag har ju alltid varit Niklas lillasyster i mångas ögon och det har förekommit att folk "undvikit" mig för dom är rädda för Niklas vilket jag aldrig förstått. Men ikväll fick jag återigen höra orden "men han kanske inte skulle tycka om att vi umgås" som att den personen skulle bli dödad om han blev sedd med mig, som att min bror måste godkänna mina vänner först. Men visst kan jag förstå att sånna kommentarer kom till då jag var "ung" nu i efterhand men då jag som 20åring får höra sånt blir man lite fundersam. Får jag inte välja mina vänner själv eller är jag för ung för det än, och när blir jag gammal nog för det isåfall? :P Missförstå mig inte, jag älskar min familj och jag trivs med att vara Niklas lillasyster och jag skulle aldrig byta bort det mot något i världen, men finns det någon ålder jag måste invänta eller kommer jag sitta där som 50åring och fortfarande få höra "men Niklas kanske inte tycker om det". Jani, det var mina funderingar en lördagsnatt.

Nu fick jag ett sms av Johan så det blir att skjutsa hem han nu i väntan på mor mig. Godnatt.

Kommentarer
Postat av: lea

du får hälsa att det är inte niklas dom ksa vara rädda för:P

2009-09-20 @ 07:52:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0