Klockan 8 imorse for jag ju då till helvetet, även kännt som tandläkaren. Idag var dagen då min visdomstand skulle försvinna från mina ägor förevigt. Kom dit kring kvart i 8 och det första jag gjorde var att gå till hon i receptionen och sa till om att jag ville ha lugnande och gav dom Annas nummer. Sen fick jag sitta ett tag i väntrummet till Lars kom och hämtade mig.
Vi gick först till ett rum där jag fick lugnande och sen bedövade han halva sidan, han tog minst 7 olika ställen  men det är för att det går nerver från tre olika ställen till visdomstanden. Även fast jag inte kände så mycket efter första sprutan så var det ändå obehagligt då man hörde hur huden sprack då han stack in nålen, huvva. Jag hatar bedövningssprutor.

Efter det fick jag skölja med ett bakteriedödande medel i munnen eftersom dom vill att operationen ska vara så steril som möjligt. Då det var klart förflyttade vi oss till operationssalen, där Siv väntade. Hon tvättade mig med bakteriedödande runt munnen och ganska mycket utanför, det stack i näsan då man andades in den lukten :P Sen la hon ett sånt där skynke över mig, som dom har på operationer så bara min mun och nästa syntes. Jag tyckte det var lite fränt att ha ett sånt. Sen började ju då själva ingreppet, i början gick det bra då han bara skar upp huden, ja kände ingenting och jag låg och hörde på min mp3. Visserligen kan man inte få bort alla ljud hur man än gör. För med bedövningen så hörs dom ju som inne i skallen ändå, och borrarna var i lite högre decibell än vad min volymnivå var på.

Han hade innan ingreppet berättat att han var tvungen dela tanden i två delar eftersom den låg så snett så man inte kunde ta den i tandens längdriktning. Okej tänkte jag just då, det kan väl inte spela någon roll, men då han sen började borra och hugga isär tanden gjorde det då ont trots all min bedövning. Sen då det var klart sydde han ihop mig igen. Så jag måste dit på en vecka och ta bort stygnen.

Då allt var klart började jag typ storgråta där inne med sköterskan, fick även till några skratt. Hon sa att det var en vanlig reaktion då det är över. Alla brukar antingen börja gråta eller skratta, och jag gjorde en blandning av det :P Sen fick jag gå till vilorummet och då kom även Anna, som var så snäll som hämtade mig :) Hon tog hand om mig så bra inne på apoteket också, jag fick sitta på en stol medans hon sprang och letade vad jag skulle ha, och sen fick jag sitta i entren medans hon gick och hämtade bilen.

Klockan 11 vaknade jag av att bedövningen hade släppt och jag visste fan inte vad jag skulle göra, det gjorde grymt ont så jag skyndade mig att ta två ipren. Då dom väl börjat verka så lyckades jag somna om. Men den där smärtan som jag kände då är fan obeskrivlig, har aldrig haft så ont i hela mitt liv. Möjligtvis då jag opererade bort blindtarmen men det kommer jag ju inte ihåg :P Så jag vaknade för en stund sen, kände att iprenen började släppa så jag skynda mig upp och tog två alvedon. För Susanne ringde då jag var halvgroggy och trött och sa att jag borde ta alvedon istället för ipren, för ipren inehöll nå blodförtunnande. Men snart ska Anna komma hit med nå och det tror jag kommer bli bra.

Efter idag så borde Anna få en stjärna i himelen.

Funderar på att gå och lägga mig i sängen igen, kan ju då inte äta lunch även fast jag är hungrig. Går inte att öppna munnen helt, och ännu mindre tugga tror jag, så jag måste be mamma göra nå soppa eller nå sen, även fast jag inte gillar soppor :P

Då jag låg och sov så ringde det dock hur många gånger som helst, massa olika personer, så där många gånger brukar det inte ens ringa på en dag, sen vettetusan vad jag svarat på smsen jag fått, måste nog gå och kolla upp det.
Det blev ett väldigt långt inlägg, så jag antar att alla inte orkat läsa det, men det gör ingenting. Nu väntar min varma säng :)